Anamnes

Vilka röda flaggor känner du till vid en yrselanamnes?

Hörnstenen i all utredning stavas anamnes. Där börjar vi det stora pusslet som kan sluta med att vi ställer en diagnos, remitterar patienten vidare eller att vi behöver fundera lite mer. I anamnesen inhämtar vi även information om potentiellt allvarliga tillstånd, så kallade “röda flaggor”.

En akut yr person som eventuellt är illamående, rädd och kanske till och med kräks, vill inte prata med vårdpersonal. Den vill ligga i ett tyst och mörkt rum. Det gör yrselanamnes i många fall än mer utmanande än vid andra sökorsaker i både primär- och akutvård.

“Det räcker med en orolig person i rummet”

Generellt sett är yrselpatienter rädda och det har i många fall cirkulerat många katastroftankar hos patienten när de värderar sina symtom.

Det är också din uppgift som vårdgivare att lugna patienten i detta möte. Att det räcker med en orolig person i rummet, är en bra tumregel att ha med sig.

Det är inte helt ovanligt att det som du som vårdgivare tycker är just symtomet yrsel inte överensstämmer med det som patienten anser om detsamma.

I själva anamnesen använder många vårdgivare fortfarande frågor och drar slutsatser som egentligen baseras från en studie som gavs ut 1972. De allra flesta är helt omedvetna om detta. Vet du om du är en av dem? Detta är ett axplock av frågor som kan vara användbara att ställa i anamnesen. Känner du till varför du ska ställa dem och vilka följdfrågor som kan vara bra att komplettera med?